Älskar pirattemat på picnik
1 år sen idag satt jag hos min kurator på skolan och var som mest självmordsbenägen... Brukade spendera flesta dagar nere vid bryggan, tittandes upp på bron och velat hoppa, grät dag som natt. Min närmaste vän bodde 9 timmar härifrån. Hade debatter med mig själv om livet var värt att plågas och såras eller om det var bäst att släppa taget och belönas de vackra vingarna och flyga upp i himlen.
Hatade känslan av att vakna upp morgon efter morgon för att kämpa i en skola som kämpade emot mig. Ingen ville ha mig där, hade inga vänner, inte heller fiender jag var bara där. Förstod knappt skillnaden av att bli mobbad och att inte finnas till, för jag fanns då inte. Omgiven om människor som delade hemligheter, skrattade och var glada men det smittade inte av sig.. Mina betyg föll, min livsglädje stod på 0 och mina drömmar försvann också sakta.
I januari var allt i mitt liv borta, var svart ända till maj då jag i alla fall fick tillbaka lusten för nördiga intressen.
Sommarn var upp och ner
Men nu känns det som att livet tog en komplett vändning, fick underbara vänner i skolan. Ni betyder sjukt mycket ♥
Min ''syster'' har flyttat hit
Och min livsglädje är ställd på 100 ♥
Förstod inte då hur lycka kändes, men gör det nu ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar